Dela på Facebook

Harriet Hasselhun arbetar på avdelning C14 på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Här tar hon emot de kvinnor som gör väldigt sena aborter. Aborter som kräver socialstyrelsens godkännande och som kan göras fram till vecka 22. Några hundra meter bort arbetar Ann Edner. Hon är den som försöker rädda barn som föds för tidigt, i vissa fall så tidigt som vecka 22, bara några dagar efter den yttersta abortgränsen. När abortlagstiftningen infördes i Sverige 1975 var marginalen stor mellan de foster som kunde aborteras och de barn man kunde rädda. Men den medicinska utvecklingen har minskat den gränsen och idag skiljer bara några dagar. Vecka 22 har i praktiken blivit en vecka då livet står på spel genom de gränser samhället satt. Men gränsdragningen ifrågasätts från både de som jobbar med extrema aborter och de som försöker rädda för tidigt födda barn. Borde gränsen sänkas? Och hur långt ska vi försöka skjuta gränsen för vad som är ett liv? Läs även