Bra samtal!

2017-04-23

????

2017-04-13

"När man inte fått prata om det..." Önskar att Någon vill prata med dig om det som är allra viktigast för dig! Kanske vill din pappa inte möta dig i det, men det kommer att komma någon annan som vill. Och Johan, du är på väg att bli en hel människa, det hörs, lycka till!

2017-04-13

Berörande!

2017-04-13

Tänker också att fadern har sin historia... kanske som bidragit till hans drickande. Tror det är viktigt att se mönster och strukturer i vår släkt och att försöka förstå våra föräldrar och förfäder för att också bättre förstå vårat eget beteende.

2017-04-13

Att föräldrar inte fattar vad dom ska göra, får konsekvenser. Föräldrar ska bry sig om och älska sina barn, de ska inte ägna sig åt andra eller annat. Att som liten bli tvingad att ta ansvar för sin alkoholiserade pappa att skiljas från sin mor och syster att inte få detta ens erkänt som problem är utmattande och gör att man tvivlar på sina upplevelser.

2017-04-13

Hej först. Lyssnade med vidöppna öron och kände att den mannen har mycket klokhet och önskan i sig. Vi söner ärver mansroller tror jag, och mansroller kan ju se olika ut. Men historiskt så innebär det en tystnadskultur, speciellt när det ska sättas ord på känslor. Det fina är att önska det goda inre livet för sig själv och andra men också det att vilja göra det, att sträva med att sätta ord på och försöka förstå sina känslor. Att vilja mötas, där bortom dörrhandtaget. Just den liknelsen-känslan av tveksamhet känner jag så väl igen och jag tror att många gör detsamma. Ett slags drabbat inre förtroende. Just hur det drabbat tror jag kan variera, det kan komma från olika håll och ändå påverka i ett annat sammanhang. Kampen, den inre, om hur att göra och vad att säga. När Var Hur och så detta med Varför. Då ska en försöka hitta sitt inre mod och gå fram till kärleken som man känner den tror jag. Livet är väl en resa. I sig själv, tillsammans med andra. En del av medpassagerarna vill inte prata med en om det viktigaste. Inte ens om de är ens föräldrar. Dom i sin tur fick kanske inte göra den resan - att prata och få bekräftelse i orden, det uttalade. Som att säga "Jag älskar dig". Jag har gjort många resor och gjort många expeditioner in i dom här landskapen och jag har tyvärr inte nått fram till "hjärtat som talar genom munnen", och nu är det inte ens möjligt längre. Men frågorna lever kvar. Förnekelse skam och tabu - rädslor mm är skydd som finns då. Ingen kan nå fram till någon som har muren uppe. Man ser igenom en glugg. Ens jordiska ålder spelar ingen roll när det kommer till mognad i dessa frågor om hen inte gjort "jobbet". Kanske kan det handla om att försonas i sig själv. Att hitta kärleken i dess existerande former. Oavsett hos vem. Föräldrar syskon barn vänner och andra. I en handling eller i orden. I ett bemötande eller i sig själv delvis. Att komma till ro i sig själv och att inte utkräva tror jag är en nyckel. Att landa i att "leva själv-som jag lärt" i positiv bemärkelse. Att ge gott när det är gott att ge och att försöka ta emot fastän det "tar emot". Det som jag tror att nyckeln är kommunikationen. I sig själv och till andra. När inte den är trygg eller bra då bryts något ner i en. DET behöver man prata om. Detta att tappa lusten och tron på sig själv och livet. För i förväntan ligger en börda tror jag. Men i det enklare kan det trygga bo. All lycka på din resa. Allt gott!

2017-04-13

?

2017-04-13

Hej! ett sätt är också att skriva brev till sin pappa,kan vara enklare ibland. Eftersom du också är uppvuxen med en pappa som drack/dricker kan du söka dej till självhjälpsgrupper, såsom ACA(vuxna barn till alkoholister) el ALANON( Anhöriga till alkolister) Stort lycka till med resten av ditt liv!

2017-04-13

En sån relation reparerar man oftast inte. Man får förlika sig med tanken på att det är såpass skapligt som det ändå blev.

2017-04-13