Dela på Facebook

När M klonar sig och blir till flera M i rad, då händer det nått. Antingen är det gott som i ett mumsigt mmm eller så håller uppradade M med om vad någon precis sa och mmm-ar i väntan på resten av berättelsen. Är det rent av som så att M klonar in sig som alfabetets längsta bokstavsljud? Och är M bokstaven som helst står själv utan att bilda par med andra? Mm, det verkar så. Möjligen visar sig motsatsen när Hanna och Rasmus möter M imorgon.