Dela på Facebook

"Jag minns då jag satt med mitt nyfödda barn i famnen och sjukpersonal mjukt förde en ultraljudsgrunka över hans fontanell. På en skärm såg jag hans hjärna. Rakt in bara. Mina tårar rann - det var ett helt universum därinne. Det var så vackert. Det var mer än ett mirakel. Fontanellen stängde sig, skallen slöt sig om sin skatt - men bilden av hans hjärna har jag aldrig glömt. Jag tänker på den när han står framför mig idag med sina vakna ögon, arga tatueringar och skäggstubb."Stina Wollter