Tack Jenny! Lyssnar på programmet just nu och gick in här för att kommentera det du tar upp. Håller helt med dig. God vilja men transfobiskt, binärt cis-normativt och okunnigt om transpersoner. Hjälper inte att som cis-person vara expert på endokrinologi och sk "oklara kön" om inte blicken lyfts från det snäva binära perspektivet på kön och särskilt inte om inte transpersoners upplevelser, erfarenheter och kunskap inkluderas och lyssnas på. Gör om Kropp & Själ!

2015-07-11

Hej! Jag brukar lyssna på Kropp och själ och tackar för intressanta program! Dock lyssnade jag just på ert program om barn med "oklara" kön och blev lite ledsen. Jag tycker att det är bra att ni tar upp ämnet som är superviktigt, men tänker att det är viktigt att i ett program som detta ställa sig frågan: varför är vi så besatta av att dela in oss i man/kvinna och benämna allting som manligt/kvinnligt, även då alla uppenbarligen inte är det? Varför har vi ett system där det är omöjligt att få finnas till om man inte kategoriserats som man/kvinna (tex detta med personnr.)? Just nu tycker jag att programmet bara tenderar att handla om "det avvikande barnet" och hur det bäst ska korrigeras (=tidigt eller lite senare) istället för att rikta fokus mot en intolerant och oanpassad omvärld. Jag tycker att det var en väldigt smal grupp människor som yttrade sig i programmet, som verkade sakna ett tänk bortom tvåköns- och heteronormen. Exempelvis nämnde mamman i programmet att hon ville att barnet skulle kunna ha sex "som en kvinna", men vad är det? Att kunna bli penetrerad i en eventuellt känslolös slida, av en kuk? Uppenbarligen har man inte "sex som en kvinna" med en stor klitoris, utan istället först när ens klitoris blivit amputerad. Ni var ju inne på de etiska frågorna, men jag tycker ändå att samtalet fortsätter att okritiskt kretsa kring barnets nödvändiga normaliseringsprocess istället för att dra de viktiga parallellerna till tex rasbiologi/-hygien. Hur ska vi förändra ett samhälle där allting som inte är normen aborteras och opereras? Jag upplever samma problematik i vissa andra program, som tex programmet om autism. Att främst låta de som jobbar med att "korrigera misstagen" komma till tals och att prata om autisterna eller barnen med "oklart" kön (oklart för vem? på vilket sätt oklart?) som missbildade, att det "gått fel" någonstans. Jag blir ledsen och känner mig sänkt av de resonemangen. Tror det är väldigt viktigt med motvikt i programmet, att låta folk som är stolta asbergers och intersex få prata, inte bara cis-läkare och forskare. Det vore så fint om programmet kunde bidra till ett bejakande av mångfald. Allt gott och tack för jobbet du/ni gör! //Jenny

2015-06-18